Har varit på Vingåkers socialdemokratiska arbetarkommuns årsmöte i dag. Det skulle beslutas om en fullmäktigelista där min dotter Camilla står som första namn. För att stötta henne gick jag med som medlem och har då rösträtt på mötet. Jag skrev ett litet tal, som jag skulla hålla om jag märkte att det höll på att gå illa. Men det behövdes inte. Hon hade ett massivt stöd från medlemmarna - ja det fanns ju den där herrn från Ättersta med "fru" och barn (?) förstås, som ställt till med så mycket skit under de senaste åren. Men de kände väl sig lite utfrysta, för de försvann efter halva mötet. Tydligen har herrns envetna påhopp på Camilla till slut fått upp ögonen på folk.
Han hade som sista desperat åtgärd fått tag i arbetarkommunens maillista till alla medlemmar, och skickat ett brev där han förklarar sitt missnöje med Camilla som förstanamn. Och tycker att det finns bättre förslag. Problemet är att de namn han själv föreslår är de som han för bara några månader sågade längs med fotknölarna. Självmål kallar jag sånt! Eller i högsta grad oseriöst.
Annars har det inte hänt så mycket, mer än jag tog en premiärtur med hojen igår. Kändes helt ok att grensla hojen och glida ut på landsvägen. Att höra ljudet av Vance & Hines Propipe-rören...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar